Jag tror att vi har tänkt fel. Hela tiden. För visst känns det som tyngst att träna när man är sådär trött och tung och vädret är kallt och blött? Du vet, när man till och med är lite sur. Och hungrig.
Men det är ju tvärtom då det krävs en minimal dos av skoj för att det ska bli nästan 100% roligare. De dagar när man är på topp krävs egentligen en mycket större ansträngning för att växla upp humöret en nivå.
Så. Nu tänker jag testa teorin och bli extra peppad när det känns som motigast. Sedan sist har jag provat, och kan rekommendera följande pass/upplägg:
- 15 minuter följa John utan vila med kettlebells i bäckmörker och höstkyla. En person väljer övningar i 3 minuter, den andra följer, och så byter man var tredje minut. Garv, mjölksyra och total soppatorsk på övningar garanteras.
- Intervallöpning med grannarna i spöregn. Barnvagnarna placeras vid vilostationen och passet avslutas med fördel med några sköna sprintintervaller och hejarop.
- Cirkelträning i lekpark med vänner. Ta med en tvååring också så blir löpningen mer intressant och ryckig. Undvik ögonkontakt med övriga föräldrar i parken…
- Tabataintervaller rabblandes spanska glosor.
- Stäm träff med för dig okänd person och spring 1 tim tillsammans. Bra träning, (speciellt som man pratar konstant, lite sådär nervöst), spännande och intressant.
Nästa torsdag ser ut att bli riktigt läskigt väder. Förhoppningsvis är jag även sur och trött då. Helt klart läge att boka in ett utomhuspass redan nu för säkerhets skull 🙂
//Lena Norrman