Jag har alltid älskat fiffiga saker. Och vad låter mer fiffigt än en multifunktionssportvagn? Jag bestämmer mig för att pröva en Chariot CX1, 2012 års modell från Addnature.
Min kille är lika skeptisk som jag är lyrisk. Han tycker att den är stor, och det är den. Han tycker också att man kan springa med vår vanliga vagn, och det kan man. Den har både hjul och handtag.
Men det är ändå skillnad. Charioten är som en schweizisk armékniv – den har alla finurliga finesser smidigt förpackat på själva grundvagnen. Enkla klicka-av-och-på-funktioner, pålitliga säkerhetsstroppar, snabba upp-och-ner-rullnings-funktioner, smidiga dragkedjor. Och det absolut bästa – var sak har sin plats. Det är nästan så att jag vill stå där på gården och bara knäppa ur och i de olika prylarna. Eller okey, jag gör faktiskt det för en stund, bara för att lyssna på klicken…
Monteringsanvisningarna lämnar dock mycket att önska. Det är lättare att titta på prylarna och gissa hur de hänger ihop än att förstå instruktionen. Producenten skulle må bra av en kurs hos IKEA. Som tur är har jag köpt ett demoex från Addnature, så det mesta är redan klart och jag är snart redo för en första runda, med cykel.
Vi bor i ett byggprojekt och jag konstaterar att det kan vara bra att vara två, eller ha en bättre plats än grushögen utanför entrén att lägga ifrån sig bäbisen på, när man ska byta från ett kit till ett annat. Vagnen står monterad med löparhjulet på och tar man bort det med bäbisen i vagnen så lutar vagnen så mycket framåt att bäbisen blir hängande i bältet.
CYKELVAGN
När bäbisen väl är på plats har jag inget att klaga på. Dämpningen verkar funka bra så jag väljer en bred skogsväg och trampar iväg. Jag stannar efter en stund, gluttar in under solskyddet och konstaterar genom myggnätet att hon sover, som en sten.
Jag rullar vidare ett bra tag, och det är först när jag stannar och öppnar vagnen helt som jag inser att det är dags att köpa mindre coola stänkskärmar till min MTB. Jag möts av ett brunt grusdränkt ansikte med två vita ögon och ett tandlöst garv. Vår bäbis har fått sin första smakportion – av grus. Men det är ju knappast vagnens fel, även om det faktiskt hade varit lite önskvärt med något slags grusskydd, även när regnskyddet inte är på.
LÖPARVAGN
När min skeptiske kille kommer tillbaka från sin första löptur med Charioten hojtar han lyriskt: ”Den här vagnen är the shit! Vi säljer den andra vagnen i morgon.” Han är bevisligen omvänd och jag känner segerns sötma samtidigt som jag gör mig redo att testa jag också.
Jag inser snabbt att den lilla ryggsäcken som följer med vagnen är FÖR bra. Tanken är att den ska hänga på styret för förvaring av småjox som mobilen – nära till hands. Men eftersom den är så praktisk har min kille lagt rabarber på den fullständigt. Jag har hittills aldrig prövat den, och knappt sett röken av den heller eftersom den är med honom i bilen, på jobbet… ja överallt.
Vagnen är extremt lättmanövrerad trots att styret är lite högt för mig. (Jag mäter styva 160 cm.) Att slippa ägna styrningen extra uppmärksamhet är en fördel när man är nyförlöst och samtidigt som man springer måste tänka på att knipa och hålla in magen.
Dessutom blir det roligare att springa med vagn. Nästan så att jag skulle rekommendera även de som inte har barn att springa med en, bara för att det ger något annat att tänka på. Den liksom visar vägen i nedförsbackarna och bjuder peppande motstånd uppför. Sätter man på solskydden och springer snabbt så är det nog ingen som ser att vagnen är tom. Jag lovar att du kommer att känna dig ofantligt sportig och få uppmuntrande leenden av alla du möter. (Så länge ”vagn-tricket” inte avslöjas förstås.)
Själv inser jag att jag brukar stirra ner i backen några centimeter framför mina egna tår när jag springer utan vagn. Nu lyfter jag plötsligt blicken och njuter av naturen som passerar. Även vår bäbis ser ut att njuta. Hon är vaken under samtliga 40 minuter och verkar nöjd i sin trepunktsbälteshängmatta. Det är först när vi är hemma igen som jag inser att jag glömt ta med mig nappen.
//Lena Norrman