Jag träffade Johanna Nygård, vd och grundare av Systrar i bergen när Lekhagen besökte festivalen Women in Sports + Adventure. Systrar i bergen är en outdoorbyrå som fokuserar på systerskap i bergen genom att arrangera resor, kurser och mötesplatser. Jag blev direkt nyfiken att testa en resa med Systrar i bergen och bestämde mig för att boka en veckas skidresa med offpist till Monterosa i Italienska Alperna.

Jag har alltid gillat skidåkning, speciellt utför. Jag har åkt skidor sedan barnsben och under min uppväxt var skidsemester ett givet inslag. Under en lång period på ca 10 år stod dock mina skidor orörda längst in i mina föräldrars förråd. Anledningen till detta var nog helt enkelt att mina vänner som jag umgicks med på den tiden inte var några direkta skidfantaster. Tack och lov fick jag revansch för detta när jag träffade min man Magnus, som är en glad ”miniäventyrare” med skidåkning som passion. Det var även då jag insåg hur mycket jag saknat att vara ute på berget och i naturen.

När det kommer till skidåkning har jag alltid åkt i pistat område av den enkla anledningen att jag har stor respekt för laviner samt att jag heller inte haft den utrustning som krävs för offpiståkning.

Syftet med skidresan var att jag ville testa något nytt och utveckla min skidåkning och få en större förståelse kring risker och möjligheter vid turer utanför pisterna. Innan resan hade jag endast testat offpist vid några enstaka tillfällen.

Resans upplägg
Att åka med Systrar i bergen var verkligen förstklassig service. Monterosa Ski är ett fantastiskt skidområde med gott om offpiståkning och stort utbud av varierande piståkning. Resan omfattade 6 skiddagar varav tre dagar offpist med guide. Vi var 8 glada tjejer som delade på två lägenheter på ett charmigt fyrstjärnigt hotell.

Inför resan hade jag två förväntningar, den första att få åka mycket skidor och den andra att våga ge mig ut utanför pisten. Åka skidor fick jag verkligen göra både i och utanför pisten. Jag hade dock inte förväntat mig jag skulle tycka att det var så svårt att åka offpist och att jag skulle känna mig så rädd och feg.

Måndagen startade med strålande solsken. Dagen bestod av gemensam skidåkning med pist-guidning av Johanna. På eftermiddagen delade vi in oss i grupper där vi fick testa lavinutrustning och göra en enklare sök-övning med lavinsändare. Ett genomtänkt och passande upplägg inför tisdagens första offpist-tur.

Inför den första dagen med offpist kände jag mig nervös och spänd. Helt plötsligt började jag känna prestige, negativa tankar började ta fart i huvudet men jag gjorde mitt bästa för att hålla tankarna i schack. De flesta av oss var nog mer eller mindre nervösa och förväntansfulla inför dagen. När vi mötte upp vår guide, Stefania, möttes vi av en glad och härlig tjej med ett stort leende. Innan vi åkte iväg fick vi testa att våra lavinsändare fungerade och att alla hade komplett utrustning vilket även inkluderar en ryggsäck med spade och en lavinsond (vilken används för att lokalisera lavinoffer och mätning av begravningsdjupet i snön). Jag hade min egen utrustning men det gick även att hyra på plats.

Innan vi gav oss ut utanför pisterna åkte vi ett gemensamt åk för att värma upp, samt att Stefania ville få koll på gruppens nivå. Vi var en jämn grupp där några av tjejerna hade mer erfarenhet av offpiståkning.

Första dagen utanför pisten var en utmaning. Jag drabbades av prestationsångest och i vissa stunder började jag ifrågasätta vad jag höll på med… Stefania var inte blyg med sin feedback, vilket givetvis var jättebra men i vissa stunder tog jag åt mig lite för mycket och kände mig som världens sämsta åkare. Ordspråket ”det svänger snabbt i hockey” visade sig även fungera när det gäller offpiståkning, i alla fall känslomässigt.

Magisk känsla
Det storslagna med att åka offpist är känslan av frihet och att vara ett med naturen. Samt den stora utmaning av variationen på snö, fallhöjd, berg och stenar, vilket kräver skidkontroll och fokus. Det är en magisk känsla att blicka ut från en topp på 3275 möh och mötas av strålande sol och snötäckta bergstoppar. Känslan som infann sig efter att jag tagit mig ner för min första couloir (smal passage avgränsad av två bergsväggar) var total lycka och skidglädje.

Systerskap när det är som bäst
Jag skulle ljuga om jag skrev att offpiståkningen gick som en dans på rosor. Det var mycket svårare än vad jag hade förväntat mig. Med handen på hjärtat blev jag rätt knäckt när jag insåg att det rent tekniskt är så mycket svårare att åka offpist än pist och att jag ännu inte behärskar det rent tekniskt i min åkning. Ner kommer jag alltid på ett eller annat sätt, men kanske inte på det snyggaste och bästa sättet, vilket egentligen inte spelar någon roll så länge det är kul. Jag insåg även att jag i detta sammanhang är dålig på att vara nybörjare. Jag vill liksom behärska det nya momentet på en gång.

Andra dagen med offpist skulle visa sig bli en känslomässig storm. Jag avbröt turen, det gick bara inte, kroppen var trött både mentalt och fysiskt. Allt kändes fel, pjäxorna klämde och skidorna kändes fel. Tjejerna peppade mig att fortsätta men jag lyssnade inåt och kände att jag behövde bryta mitt tankemönster. Jag åkte ner till hotellet, bytte om till löparkläder och sprang ut på en löprunda i strålande solsken. Jag behövde en stund för mig själv. Det fina med den här dagen var att jag fick årets bästa löprunda, plus att jag vände negativa tankar till positiva och att Systrar i bergen verkligen visade vad systerskap handlar om. Efter min löprunda tog jag en lunch i solen och under tiden som jag äter ringer Johanna och frågar om jag vill komma upp och åka ett eftermiddags-åk. Självklart ville jag ut på berget, jag hade ändå tänkt att fortsätta dagen i backen och blev så glad att jag fick avsluta med ett offpist-åk tillsammans med Johanna och Anna (Anna är fotograf och var med och fotade under veckan), två grymma skidåkare. Det visade sig att vi åkte samma tur som de andra tjejerna åkt på förmiddagen, turen som jag tidigare avbröt. Jag tog verkligen revansch över mig själv och hade så kul trots ringrostiga ben, vilket givetvis kändes så bra! Jag har verkligen Johanna och Anna att tacka. När det var dags för fredagens sista offpiståkning, var jag avslappnad och hade en helt annan inställning och glädje till skidåkningen. Trots dimma och lite sämre väder, upplevde jag helt klart mitt bästa offpist-åk för veckan.

De dagar som vi inte åkte offpist fick vi uppleva fantastisk skidåkning i Monterosas skidsystem. Skidåkning varvades med goda luncher, härliga skratt och gemenskap.

Syftet uppnått!
Jag ville utveckla min skidåkning och testa något nytt. Resan med Systrar i bergen gav mig så mycket mer än bara skidåkning. Jag fick lära känna fantastiska tjejer, uppleva riktigt systerskap på berget samt utmana mina rädslor och gränser.

Jag kan varmt rekommendera att resa med Systrar i bergen. Jag hade önskat att Systrar i bergen fanns när jag lät mina skidor stå för att jag inte hade någon kompis att åka med. Det bästa med Systrar i bergen är att alla kan resa oavsett skidnivå och erfarenhet. Min upplevelse av just den här resan är att du bör vara bekväm med att ta dig ned för det flesta pistade nedfarter. Men framförallt handlar det om inställning och attityd, har du bara glädje och mod så kommer du klara det galant. Resan var välplanerad med lagom mycket inplanerade aktiviteter. Johanna och Anna spred glädje och energi som bidrog till härlig stämning under hela veckan.

Under denna vecka så mötte vi inte ett enda gäng tjejer uppe på berget, det ska vi ändra på! Tjejer åker offpist precis lika bra som killar och med initiativ likt Systrar i bergen får vi garanterat fler som vågar testa.

Korta fakta
Längd: En vecka med 6 skiddagar (22-29 januari/2017. )
Plats: Monterosa/ Gressoney

Beskrivning
”I vårt skidpaket så ingår allt du behöver för en lyckad skidsemester i alperna. Alla kan resa med oss oavsett nivå på åkning. Vi har alltid två guider på plats och kan därmed dela in gruppen i två nivåer vid behov.” (www.systraribergen.se/resor-och-boka/ )

//Emma Sundberg

X
X